När vi började vår solresa var stöden och regelverken en viktig del av kalkylen. Men nu — bara en månad efter att vår produktion startat — är spelplanen på väg att ritas om. Solar energi i Sverige har nya regler.
En ny verklighet för mikroproducenter
Från och med juli 2025 sänks det så kallade grön teknik-avdraget från 20 % till 15 % för privatpersoner som installerar solceller.
Även om det låter som en stor förändring är det viktigt att förstå att avdraget endast gäller kostnaden för panelerna och själva installationen. I en modern solcellsanläggning utgör panelerna ofta en mindre del av den totala kostnaden — medan växelriktare, batterier, styrsystem och elektriskt arbete står för en betydande del och inte omfattas av avdraget.
Det innebär att den faktiska skillnaden i slutkostnad blir mindre än procentsiffran antyder. Samtidigt kan det ändå påverka kalkylen, särskilt för dem som väljer en enklare anläggning utan lagring.
Än viktigare: från januari 2026 försvinner skattereduktionen för mikroproduktion (i dag 60 öre/kWh för överskottsel) helt.
För oss som just kommit igång betyder det att ersättningen för överskottsel sannolikt kommer minska — vilket gör egenanvändning ännu viktigare framöver.
En ojämn spelplan för mikroproducenter
De här förändringarna väcker också en större fråga: hur rättvist är systemet egentligen för småskaliga producenter?
Att investera i solceller är inte gratis. Förutom inköpskostnaden tillkommer installation, eventuella bygglov, försäkringsanpassningar och ibland även kostnader för uppgradering av elanslutningen. Vi tar en ekonomisk risk, vi bidrar till Sveriges klimatmål, vi hjälper till att avlasta elnätet vid höglasttimmar, och vi producerar förnybar energi som ofta konsumeras direkt av våra grannar.
Trots detta är villkoren långt ifrån balanserade:
- Vi får cirka 20 % mindre betalt per kWh när vi säljer el (runt 0,40 kr) än vad vi betalar när vi köper (ca 0,51 kr). Den största anledningen är MOMS: när vi köper el måste vi betala 25 % moms ovanpå priset — men när vi säljer el läggs ingen moms till på ersättningen.
- Vi betalar 77 öre i skatt och elöverföring per köpt kilowattimme – men får bara 3,82 öre i ersättning för nätnyttan när vi matar in el.
Det betyder att när vi säljer el som i praktiken kan konsumeras i huset bredvid, via samma transformatorstation, så betalar grannen ändå ett betydligt högre pris än vad vi får i ersättning. Skillnaden går till elbolag och nätägare — trots att de inte producerat elen.
Ur ett konsumentperspektiv är det svårt att motivera varför obalansen ska vara så stor. Om mikroproducenter ska fortsätta vara en viktig del av energimixen borde incitamenten bättre spegla vårt faktiska bidrag.
Ett alternativ vore ett bonussystem som ger extra ersättning för lokal, förnybar produktion som används i närheten av produktionspunkten. Ett annat vore att minska gapet mellan köpt och såld el, så att skillnaden inte blir orimligt stor. Båda modellerna skulle göra investeringen mer attraktiv, samtidigt som de stärker övergången till ett mer decentraliserat och robust energisystem.
Hur andra länder stöder småskaliga producenter
I många länder finns mer balanserade modeller för att kompensera dem som investerar i solenergi — särskilt mikroproducenter. Några exempel:
- Tyskland – Fast inmatningstariff (Feed-in Tariff, FIT)
Enligt EEG-lagen fick hushåll och små producenter ett garanterat, fast pris per kWh — ofta över marknadspris — i upp till 20 år. Denna långsiktiga trygghet var avgörande för Tysklands snabba solutbyggnad. - Schweiz – Kostnadstäckande inmatning (KEV)
Producenter fick ersättning baserad på produktionskostnaden, finansierad via en avgiftsmodell. Det gav stabila villkor, även om systemet senare ersattes av investeringsbidrag. - Australien – Delstatliga inmatningstariffer
Delstater som New South Wales och Victoria har erbjudit upp till 60 cent AUD/kWh (cirka 6 kr/kWh), vilket gjorde solceller extremt lönsamma för hushållen. - Schweiz (lokala energimarknader) – Peer-to-Peer-modeller
I pilotprojekt som Quartierstrom kan prosumenter sälja direkt till grannar med reducerade nätavgifter, vilket gör lokal elproduktion mer lönsam.
Exemplen visar att det finns alternativa vägar — modeller som stärker mikroproducenternas ekonomi och samtidigt påskyndar övergången till förnybar, decentraliserad elproduktion. Sverige skulle kunna hämta inspiration här för att skapa mer rättvisa villkor.
Varför görs förändringarna?
Regeringens argument är att på sikt anpassa stöden till en mer mogen marknad och omfördela medel till andra energiprioriteringar — som nätutbyggnad och kärnkraft.
Men för småskaliga producenter kan förändringarna kännas som ett steg bakåt — särskilt för dem som nyligen investerat i solceller utifrån de tidigare villkoren.
Vad betyder det för dig?
Om du funderar på att installera solceller kan det vara klokt att agera före årsskiftet 2025/2026. Efter det försvinner ett av de mest gynnsamma incitamenten för mikroproduktion.
Har du redan solceller, som vi, kan det vara dags att se över hur du maximerar din egenanvändning — till exempel genom att:
- Lagra överskottsel i batteri
- Styra elbilsladdning till soltimmar
- Automatisera förbrukning med hjälp av Home Assistant eller liknande verktyg
Vår reflektion
När vi började den här resan visste vi att regelverken kunde ändras — men vi trodde inte att det skulle gå så snabbt. Samtidigt är det en påminnelse om hur viktigt det är att bygga ett flexibelt system som kan anpassas till nya förutsättningar.
Vi kommer att fortsätta dela med oss av våra erfarenheter — tekniska, ekonomiska och strategiska — när vi navigerar i den nya verkligheten för solenergi i Sverige.
No responses yet